Hem | Om Scientific Communication AB | Kontakta oss

Produkt - preparat Substans - ört Indikation - behandling Frågor & svar

AVOSOL

Avokado

 Soja

 

   Avosol

    innehåller olja från avokado och soja

    Avosol är ett kosttillskott för allmänt

    välbefinnande

 

Avosol

Avosol innehåller en blandning av de icke-förtvålbara fraktionerna av fett från avokado och soja. Vissa fettsubstanser som steroler och fett-alkoholer bildar inte tvål när fett kokas med natriumhydroxid. Dessa fetter kallas därför fettets/oljans icke förtvålbara fraktion.

 

Förhållandet mellan avokadoolja och sojaolja är 1:2. Den rekommenderade dagliga dosen innehåller 300 mg Avocado Soybean Unsaponifiables (ASU). Avosol verkar genom att balansera de nedbrytamde och uppbyggande processerna i ledbrosket.

 

Avokadoolja

Avokadoträdet växer vilt i Mexico, Västindien och Guatemala. Det odlas i Kalifornien och i Dominikanska republiken, i Sydafrika och i Israel. Traditionsenligt har man använt avokadons mosade kött som skydd mot sol och blåst. Fruktköttet innehåller vanligen runt 15% olja. Oljan pressas ur det torkade fruktköttet. Den innehåller de fettlösliga ämnena lecitin, E-vitamin, betakaroten och pantotensyra. Förutom 5-10% oförtvålbara fetter och steroler innehåller oljan 15% mättade fettsyror (myritinsyra, palmitinsyra och stearinsyra) och upp till 70% enkelomättade fettsyror (främst omega-9 familjens oljesyra). De fleromättade fettsyrorna ligger runt 15% och innefattar framför allt omega-6 familjens linolsyra.

 

Soja

Soja är en buskartad ört. Frukten är en böjd, hårig, brun balja med 2-5 rum med ett ärtlikt frö (sojabönan) i varje. Bönorna kan ha olika färg, svarta, bruna, röda, gröna och gula. Vilda former av soja växer fortfarande i Kina, för övrigt finns soja bara odlad och förädlad, den klarar sig även i tropiska områden. Över 1000 sorter finns i odling.

 

USA producerar 75% av världens soja, Europa producerar 20% och Asien 5%. Den svenska importen kommer nästan helt från USA och Kanada. Soja är den mest genmanipulerade av alla grödor.

 

Sojaolja utvinnes genom pressning av soja-frön och består av glycerider av linolsyra (50%), oljesyra (30%), alfa-linolensyra (7%) och mättade fettsyror (13%). Sojabönan används bland annat för utvinning av stigmasterol (finns i den oförtvålbara fraktionen), som är utgångssubstans vid farmaceutisk steroid-hormon-produktion.

 

Användningsområde

Effekt av Avosol (Avocado Soybean Unsaponifiables, ASU) vid artros har testats i 4 kliniska studier, i djurförsök och i laboratoriearbeten. En trolig verkningsmekanismen är beskriven. Nyligen har review-studier publicerats.

 

Artros

Artros (ofta benämnd "osteoarthrosis", ibland "osteoarthritis") är en sjukdom med långsamt förlopp och växlingar av perioder med förbättring och försämring. Artros kan leda till total förstöring av leden med behov av operation och ersättning av leden med konstgjort material.

För de flesta patienter med artros blir operativ behandling dock aldrig nödvändig – besvären kan behandlas på annat sätt.

 

Ingen enhetlig sjukdom

Artros är en sjukdom i lederna som karakteriseras av en obalans mellan uppbyggnad och nedbrytning av komponenter i ledbrosket. Samtidigt sker en ombyggnad av benet under brosklagret.

 

Artros är inte en enhetlig sjukdom utan snarare ett gemensamt slutstadium för olika sjukliga processer, som kan initieras av skilda orsaker.

 

De viktigaste symtomen är ledsmärta, stelhet och inskränkt rörlighet. Detta leder till nedsatt funktion och handikapp. Vid långt framskriden sjukdom visar röntgenundersökning typiska tecken i form av bl a minskad ledspringa och osteofyter (en osteofyt är ett litet benutskott från en ledytekant). Dessa förändringar i leden, som är synliga vid röntgenundersökning, orsakas av att ledbrosket förstörs.

 

Idag finns ingen behandling som bevisligen kan bromsa artrosens fortskridande. Det bedrivs ett intensivt forskningsarbete att försöka hitta bromsmediciner. Det finns redan nu en rad behandlingar som kan minska smärtan och bidra till att bibehålla eller förbättra patientens led-funktion.

 

Läkemedel vid artros

Artros-processen karakteriseras till stor del av nedbrytning av ledbrosk. Mot detta finns det inte några effektiva registrerade läkemedel. Symtomlindring har sålunda varit och är fortfarande huvudinriktningen för läkemedelsbehandlingen. Besvär med ledstelhet, ledsmärta och nedsatt funktion står i fokus för terapin. Det innebär att läkemedel med smärtlindrande (analgetisk), och i viss mån antiinflammatorisk, effekt är de som huvudsakligen används.

 

Studier har visat att det finns en inflammatorisk komponent i artrosprocessen, åtminstone i vissa faser av sjukdomsutvecklingen och hos vissa patienter. Inflammation avspeglas bl a i förhöjda värden av CRP (C-reaktivt protein, bestämning av CRP ersätter den tidigare "sänkan") och kan ibland ses kliniskt i form av svullnad, rodnad och vätskeutgjutning i lederna. En ökad förståelse för den inflammatoriska processen kan ha betydelse för den framtida farmakologiska artros-behandlingens inriktning.

 

Behandlingsmetoder får vägas mot varandra

Vid all behandling av sjukdom är det viktigt att definiera behandlingens syfte. Om man utgår från smärta, stelhet och nedsatt funktion som huvudproblem vid artros, bör man undersöka vilka metoder som har den bästa effekten.

 

Det finns tydliga tecken på att icke-farmakologiska metoder, t ex träning eller operativa ingrepp, kan ha lika stora eller större och mer långvariga effekter på smärta, stelhet och funktion än vad läkemedel har.

 

Vid val av artrosbehandling bör man också väga in riskerna av långtidsbehandling med exempelvis COX-hämmare (hämmare av cyclo-oxygenaser, enzym som deltar i omvandlingen av omättade fettsyror till prostaglandiner och tromboxaner) jämfört med andra metoder med likartad effekt men med annan biverknings-profil. Det kan också vara av värde att notera vilken grad av effekt man kan förvänta sig av olika behandlingar. Kostnader och hälsoekonomiska aspekter är viktiga i dagens sjukvård. Det är därför nödvändigt att väga in alla kostnader och vinster, inte bara de direkta kostnaderna för läkemedelsförskrivning respektive operation.

 

Viktigt att utvärdera terapin

Eftersom besvären vid artros oftast är mycket långvariga är det viktigt att redan från början vara inställd på att behandling kommer att bli aktuell under lång tid. För att kunna bedöma värdet av en viss behandling - och jämföra dess fördelar och risker med annan behandling - bör behandlingsmål sättas upp, om än aldrig så enkla. För att kunna utvärdera måluppfyllelsen krävs att effekten kan mätas. Vanligast är att läkaren och/eller patienten noterar hur nöjd man är med behandlingen. Detta ger dock svårigheter på många olika plan eftersom en mångfald av faktorer inverkar. En viss standardisering i form av notering på en "visuell analog skala" (VAS) förenklar jämförelsen mellan olika terapier och mellan olika undersökare.

 

Om man önskar mer fyllig information finns idag utvärderade frågeformulär som patienten fyller i. WOMAC (Western Ontario and McMasters Universities Osteoarthritis Index) är ett exempel på sådant formulär. Med sin tredelade form ger det poäng som avspeglar graden av besvär för smärta, stelhet och funktion i vardagliga aktiviteter. Mer komplexa frågeformulär eller tids- och resurskrävande test av muskelstyrka eller funktion har vanligtvis ingen plats i den dagliga kliniska verksamheten.

 

Paracetamol förstahandsval

Flera kliniska studier och omfattande klinisk erfarenhet har visat att paracetamol i fulldos (3–4 g/dag) kan ge symtomlindring jämförbar med den av COX-hämmare. Detta är bakgrunden till de behandlingsrekommendationer som anger paracetamol som förstahandsval vid artros.

 

NSAID/COX-hämmare rekommenderas ensamt eller som tillägg för de patienter hos vilka paracetamol inte ger tillräcklig effekt, och medlen bör i första hand användas vid behov. I de europeiska riktlinjerna rekommenderas paracetamol före COX-hämmare.

 

Paracetamol har en betydligt mer gynnsam biverkningsprofil än NSAID/COX-hämmare, men man bör observera riskerna för allvarlig leverskada vid alkoholism samt för patienter som behandlas med enzyminducerande läkemedel, t ex vissa antiepileptika.

 

God effekt även av NSAID/COX-hämmare

Tidigt konstaterade man att acetylsalicylsyra (ASA) hade god effekt på smärta och stelhet i lederna. Mekanismerna bakom detta är hämning av enzymerna cyklooxygenas 1 och 2 (COX-1 och COX-2), därav benämningen COX-hämmare för ASA och andra NSAID. Dessa medel hämmar framför allt prostaglandinsyntesen. Det var därför logiskt att för nya NSAID/COX-hämmare genomföra kliniska prövningar på deras smärtlindrande effekt vid symtomgivande artros, framför allt i höft- och knäleder. Eftersom så stora grupper av befolkningen är drabbade har detta också haft marknadsmässiga aspekter, och i stort sett alla i Sverige idag registrerade COX-hämmare har "smärta vid artros" som en behandlingsindikation. Det är också en mycket vanlig förstahandsåtgärd idag att förskriva en COX-hämmare när en patient fått diagnosen artros. Ett vanligt preparat är Diklofenak.

 

Dokumentationen för användningen av COX-hämmare i smärtlindrande syfte vid symtomgivande artros är således god. Det är dock värt att notera att i aktuella europeiska riktlinjer för behandling av knäartros kommer träning och paracetamol före NSAID/COX-hämmare då det gäller preferenser vid behandlingen av artros med milda eller måttliga symtom.

 

COX-2-selektiva hämmare (coxiber, vanligt preparat är Celebra) har ingen dokumenterat annorlunda effekt på artrossmärtan (varken bättre eller sämre) än övriga COX-hämmare och rekommenderas således främst till riskgrupper för magsår. Dessa riskgrupper är personer som tidigare drabbats av besvär i övre gastro-intestinalkanalen, eller personer som långtidsbehandlas med steroider eller är över 70 år. För övriga personer som löper risk att drabbas av komplikationer associerade med NSAID/COX-hämmarbehandling (t ex njurproblem, förhöjt blodtryck, hjärtsvikt) erbjuder coxiberna inga dokumenterade fördelar.

 

Långsamt verkande, strukturpåverkande läkemedel har på senare tid prövats i ökande omfattning. Begreppet introducerades redan 1994 (symptomatic slow-acting drugs in osteoarthritis, SYSADOA:s). Med ökande bevis för deras verkan har ordet "symptomatic" ändrats till "structure modulating".

 

Till "structure modulating slow-acting drugs in osteo-arthritis" räknas i dag (i bokstavsordning) avocado/soybean unsaponifiables (ASU), diacerin (DIA), glukosaminsulfat och kondroitinsulfat (CS).

 

De symtomlindrande medlen mot osteoartros har en snabbt insättande verkan, som dock också avklingar snabbt. De struktur-modulerande medlen har en långsamt insättande effekt som kvarstår under lång tid.

 

Läs de fyra viktigaste studierna på Avosol

 

Gå till referenslistan här

 

Frågor och kommentarer skickas via e-mail till Ingemar Joelsson

 

 

 

 

 

 

 

« Tillbaka