Hem | Om Scientific Communication AB | Kontakta oss

Produkt - preparat Substans - ört Indikation - behandling Frågor & svar

Näring - allmänna synpunkter

Vårt behov av protein

Olika undersökningar visar att vi inte behöver så mycket äggvita — protein — som man tidigare trott. I näringsforskningens barndom hävdades det att människan behöver upp till 2 gram protein per kilo kroppsvikt och dag, och att enbart animaliskt protein är av god biologisk kvalitet. De officiella rekommendationerna är numera nere i 0,8 gram högvärdigt protein per kilo kroppsvikt och dag. Denna proteinrekommendation motsvarar mycket väl de mängder man får med en väl sammansatt vegankost. Det kan till och med vara svårt att inte överskrida denna rekommendation om man äter laktovegetarisk kost.

I vegetariska koster rekommenderas cirka 0,8-0,9 gram högvärdigt protein per kilo kroppsvikt och dag. Med denna rekommendation har man acceptabla marginaler beträffande proteintillförseln och man riskerar inte att få nå-ra proteinbristsjukdomar om man äter en väl sammansatt vegankost och om man dessutom tillför tillräckligt med energi (kalorier).

I princip kännetecknas alla hälsosamma kostformer, till skillnad från till exempel Atkinskost, av en mycket hög andel oraffinerade kolhydrater som bär, frukt, grönsaker, fullkornsprodukter och rotfrukter. Det är oansvarigt och oseriöst att i kostdebatter och skrifter inte poängtera den fundamentala skillnaden mellan raffinerade och oraffinerade kolhydrater.

Redan omkring 1970 framhölls i den erkända engelska läkartidskriften Lancet att det nu var dags att avliva myten att vegetabiliskt protein skulle vara sämre än animaliskt. Det är i dag också helt accepterat av näringsfysiologer att man kan täcka proteinbehovet med enbart vegetabiliskt protein och att vi inte behöver så stora mängder protein som man trott tidigare.

Vad händer när vi äter en ordinär måltid rik på animaliskt protein av typen kött-, fisk-, ägg- och mjölkprodukter? De i tarmen till aminosyror nedbrutna proteinerna kommer in i portablodet och förs till levern. Är måltiden mycket proteinrik så hinner dock inte levern ta hand om allt protein utan en del går därför direkt ut till det cirkulerande blodet i stora kretsloppet.

De största proteinmolekylerna som inte hunnit brytas ned vid en proteinrik måltid är för stora för att kunna passera kärlväggarna och stannar därför kvar i blodbanan och utövar ett osmotiskt "insug" av vävnadsvätska till blodbanan. Denna process skulle snabbt leda till så kallad hydremi, det vill säga en utspädning av blodet och en för stor blodvolym, med risk för att blodkärlen sprängs sönder. Kapillärväggarna är mycket tunna och håller inte för det höga trycket, det s.k. osmotiska trycket. Därför måste kroppen snabbt se till att överskottsproteinet avlägsnas ur blodet så att det inte gör någon skada. Överskottsprotein kan uppenbarligen dels lagras i kapillärväggarna, dels passerar det vidare till bindväven. Härigenom förtjockas kapillärväggarna och bindväven förtjockas och överbelastas och därmed försämras bindvävens olika funktioner.

Vårt behov av kolhydrater

Vissa flitigt rekommenderade dieter som Atkinsdieten, stenåldersdieten och lågkolhydratkost (LCH-kost) bygger i stor utsträckning på en hög animaliekonsumtion (kött, fisk, ägg och mjölkprodukter). Dessa kolhydratfattiga dieter kan ge en viss viktreducering på kort sikt, bland annat därför att fett lättare och snabbare ger mättnadskänsla än socker och andra renade eller raffinerade kolhydrater. Men dessa dieters långsiktiga hälsoeffekter är inte så väl dokumenterade. Med tanke på den stora fett- och proteinmängden kan de också innebära en hälsorisk. Det finns folkslag som lever på hög fett-proteinkost och har god hälsa, till exempel eskimåer, kitawafolket och vissa gauchoer samt massajer. Men det är svårt att hitta klara och enkla referener, som är lätta att begripa när det gäller fettfrågan. Det är svårt även för Livsmedelsverket.

Vad som är positivt med dessa dieter är att de konsekvent utesluter alla snabba kolhydrater med höga GI-värden. Ett allvarligt fel med kostformerna är framför allt att deras förespråkare ofta slentrianmässigt och tanklöst rekommenderar att dra ned på kolhydraterna, utan att poängtera att man endast ska minska på - eller helst utesluta - de så kallade snabba, raffinerade eller processade kolhydrater som socker, vitt mjöl och vitmjölsprodukter.

För kontakt med Ingemar Joelsson, var god använd kontaktformuläret i "top menyn".

Eller klicka här.

 

 

« Tillbaka