Hem | Om Scientific Communication AB | Kontakta oss

Produkt - preparat Substans - ört Indikation - behandling Frågor & svar

Osteoporosprofylax

osteoporosprofylax med kalk och fettsyror

Introduktion

Osteoporos är ett av de hälsoproblem som ökar mest i världen. Det beror till en del på en alltmer åldrad befolkning men också på att benskörhet faktiskt är vanligare nu än vad det var för 50 år sedan.
Komplikationer till osteoporos är en vanligare dödsorsak hos kvinnor än vad bröstcancer (kvinnas vanligaste cancerform) tillsammans med livmodercancer är. Men män drabbas också – 25% av frakturer på grund av osteoporos drabbar män.
Att osteoporos och dess komplikation är vanligare hos kvinnor beror på att osteo-poros-utvecklingen är nära knuten till halten av könshormon. Hos kvinnan faller östrogenhalten relativt hastigt efter menopaus, hos män är det fråga om en mer långsam nedgång i halten av androgen.


Ben består av en bindvävs-matrix, ett nät-verk av kollagena fibrer. Kollagen (från grekiskans kolla = lim och genesis = alstrande) är en sammanfattande benämning på fiberkomponenten i bindväv. Kollagen är den i särklass vanligaste komponenten i all vävnad utanför cellerna själva. Kollagen utgör huvudkomponenten i hud och i naglar. Men i benvävnaden görs det annars så flexibla och böjliga kollagenet stelt och starkt genom inbyggnaden av kalcium. Den unika kombinationen av kollagenets nätverk med inbyggnaden av kalciumkristaller ger benet dess styrka och stabilitet.



Ben består av en bindvävs-matrix, ett nät-verk av kollagena fibrer. Kollagen (från grekiskans kolla = lim och genesis = alstrande) är en sammanfattande benämning på fiberkomponenten i bindväv. Kollagen är den i särklass vanligaste komponenten i all vävnad utanför cellerna själva. Kollagen utgör huvudkomponenten i hud och i naglar. Men i benvävnaden görs det annars så flexibla och böjliga kollagenet stelt och starkt genom inbyggnaden av kalcium. Den unika kombinationen av kollagenets nätverk med inbyggnaden av kalciumkristaller ger benet dess styrka och stabilitet.


Ben omsätts snabbt

Men ben är inte en opåverkbar vävnad. Ben utsätts konstant för varierande påverkan av den muskulatur som fäster på skelettet. Typ av belastning varierar med levnadssättet: stillasittande, stor rörlighet, idrottsutövande, är olika sätt att beskriva variationen. Kroppstyngden är en annan faktor av stor betydelse.

För att kunna anpassa sig till de olika belastningstyperna sker en kontinuerlig ombyggnad av benmassan i skelettet. Ombyggnaden styrs av en samverkan mellan bennedbrytande celler, osteoklaster, och bennybildande celler, osteoblaster. Relationen mellan de två regleras av många olika faktorer i kroppen, såsom typ av fysisk aktivitet, tillgång till kalk och D-vitamin, intag av cortisonliknande mediciner, för att bara nämna några.

Osteoporos utvecklas på grund av försämrad bildning av benets kollagena matrix såväl som på grund av minskad tillgång till kalcium. När osteoporos-utvecklingen fortskrider försvagas benets stabilitet vilket gör att benbrott lätt kan inträffa, ofta som ett resultat av en relativt obetydlig skada. Så kan tex det spongiösa benet i kotkropparna bli så svagt att någon av kotorna ”faller samman” (kompressionsfraktur) bara pga kroppstyngden. Detta kan ge tryck på nerver som går ut från ryggmärgen mellan kotorna och därigenom förorsaka svår smärta. Andra ”spongiösa” delar av skelettet som ofta bryts vid även lätt våld är lårbenshalsen (collumfraktur) och nedre delen av benet i underarmen (radiusfraktur).



Vad förorsakar osteoporos?

Den huvudsakliga orsaken till osteoporos är en otillräcklig inbyggnad av kalcium i den kollagena matrix. Det kan bero på flera orsaker: otillräckligt kalcium-intag, försämrad kalcium-absorption från tarmen, eller onormalt stor kalciumutsöndring med urinen. Tillgång till D-vitamin är av stor betydelse för kalcium-omhändertagandet i kroppen, liksom tillgång till östrogent hormon hos kvinnan och androgen hos mannen.

Kalcium-metabolismen i kroppen försämras med stigande ålder, men det är fortfarande oklart om detta beror på sjunkande hormonkoncentrationer eller på andra faktorer. Rökning försämrar inbyggnad av kalcium i den kollagena matrix-vävnaden, liksom diabetes. Reumatoid artrit är också en känd orsak till osteoporos, i synnerhet i benet nära den utsatta leden. Läkemedel kan förorsaka osteoporos, mest känt är användningen av anti-inflammatoriska steroider (cortison-preparat).

Ett problem vid beskrivningen av osteoporos är att kalcium-upptaget från tarmen varierar starkt. De flesta människor kan absorbera 40-60% av kalcium med födan, många tillgodogör sig mycket mindre. Om kalcium-intaget och kalcium-absorptionen kunde påverkas skulle problemet med osteoporos minska.

Vad är nödvändiga fettsyror?

Så kallade essentiella (livsnödvändiga) fettsyror är det senaste vapnet mot osteoporos.
Essentiella fettsyror (EFA:s) är liksom vitaminer substanser som måste tillföras med födan, de kan inte bildas i kroppen. Men de essentiella fettsyrorna ger också upphov till bildningen av biologiskt aktiva substanser, som kallas prostaglandiner.
Prostaglandiner reglerar den celllulära funktionen generellt. Det är därför inte överraskande att brist på fettsyror med åtföljande brist på prostaglandiner kan ge en onormal cellulär funktion.



Två olika essentiella fettsyror

Det finns två fettsyrafamiljer, omega-6 och omega-3 familjerna. Modersubstansen i omega-6 familjen är linolsyra (LA) medan modersubstansen i omega-3 familjen är alfa-linolen-syra (ALA). Men modersubstanserna har mycket få eller obetydliga biologiska effekter. Det är deras nedbrytningsprodukter (metaboliter) som är viktiga, gamma-linolensyra (GLA) och arakidonsyra (AA) från omega 6 och eicosapentaensyra (EPA) och docosahexaensyra (DHA) från omega-3. Det är dessa metaboliter som utgör de ”nödvändiga” fettsyrorna.

Och eftersom många personer inte kan bryta ned modersubstanserna till de nödvändiga undergrupperna måste vi ta till oss dessa från näringsämnen där de redan är färdigbildade. Nattljusväxten och gurkört är exempel på växter som har omvandlat LA till GLA. Intag av nattljus-olja eller gurkört-olja blir därför den genväg som leder till full tillgång till omega 6-seriens nödvändiga fetter. På samma sätt: feta fiskar, lax, makrill och sardiner innehåller de nödvändiga syrorna EPA och DHA. Intag av fiskolja blir därför genvägen till full tillgång till omega-3 seriens nödvändiga fetter.



Fettsyror och sjukdomar

Forskning under senare år har visat att de nödvändiga fettsyrorna (GLA, EPA och DHA) spelar en viktig roll för ett stort antal sjukdomar: hudproblem, artrit, inflammations-sjukdomar, hjärt- och kärlproblem, psykiatriska sjukdomar (schizofreni och depression) samt det premenstruella syndromet (PMS). Nyligen har osteoporos kunnat läggas till listan.

Varför fettsyror mot osteoporos?

Fyra olika observationer ledde till forskning kring problemet fettsyror och osteoporos. Kring 1960 fann man att djur med fettsyrabrist också visade tecken på osteoporos. De utsöndrade stora mängder kalk med urinen. Då deponerades kalk också i njurens vävnad och förorsakade njursjukdomen nefrokalcinos.

1. Njursten med innehåll av kalk är ett vanligt problem hos människa. Det anmärkningsvärda är att Eskimåerna på Grönland sällan drabbas. Man kopplade detta förhållande till situationen att Eskimåerna levde på en diet som var exceptionellt rik på nödvändiga fettsyror, speciellt EPA. Urologen Colin Buck från Glasgow har speciellt studerat detta och är av åsikten att det höga fettsyraintaget hos Eskimåerna leder till reducerad kalcium-utsöndring med urinen och i förlängningen en minskning i antalet njurstenar. Colin Buck har också framgångsrikt behandlat njurstens-patienter med höga doser av fettsyran EPA.

2. En ytterligare pusselbit kom från data om nyfödda med kongenitalt hjärtfel. En stor del av dessa nyfödda gavs infusion med prostaglandin E1 (PGE1) för att upprättehålla hjärtfunktion intill dess operationen kunde utföras. Man fann då att infusionen med PGE1 ledde till en aktivering av osteoblaster och därmed till en onormal ben-tillväxt. Så snart infusionen stoppades återgick benbildningen till normala nivåer. PGE1 bildas från omega-6 fettsyran DGLA, som i sin tur bildas från GLA.

En fjärde pusselbit kom från ingående studier av metabolismen av de essentiella fettsyrorna linolsyra (LA, omega-6) och alfalinolensyra (ALA, omega-3). Man fann att många olika faktorer hindrade fettsyrornas nedbrytning i samband med ämnesomsättningen, tex hög ålder, rökning, intag av steroider (cortison), diabetes och hög alkoholkonsumption. Just dessa faktorer accelererar också utvecklingen av osteoporos.
Sammantaget visar de ovan nämnda data att fleromättade fettsyror har viktiga effekter på kalkomsättning och ben-metabolism.

Vad innebär de nya fynden?

1. Modersubstanserna i omega-3 och omega-6 seriens fettsyror har ett begränsat inflytande på kalciumomsättning och ben-bildning medan GLA och EPA har en stor betydelse.

2. Relationen mellan GLA och EPA är av betydelse. De bästa resultaten uppnås när intaget av GLA är två till tre gånger högre än intaget av EPA.

3. Med det rätta intaget av GLA och EPA ökas absorptionen av kalcium från tarmen.

4. GLA och EPA reducerar kalcium-utsöndringen med urinen. Kalcium bibehålles i kroppen.

5. Den absorberade kalken byggs in i benet och ökar benets styrka.

6. Den kollagena matrix ökar på grund av en ökad PGE1-bildning från fettsyran GLA.

Sammanfattning

Ett intag av GLA och EPA i relationen 3:1 ökar kalciumabsorptionen, minskar kalciumutsöndringen och medför att kalk inlagras i benets kollagena matrix. Allt detta leder till en minskning av osteoporos.

Sänd frågor och kommentarer till Ingemar Joelsson, e-mail: injo@scicom.se

ben2.jpg

Kotkropp med
grav osteoporos 

 

« Tillbaka