Hästkastanjen har använts som läkeväxt sedan medeltiden i Europa. Idag vet vi att hästkastanj innehåller ämnen som kan lindra effekterna av venösa åderbråck och förbättra blodcirkulationen.

Hästkastanj (Aesculus hippocastanum L.,) är till skillnad från äkta kastanj (Castanea sativa) inte ätlig – men i gengäld välgörande i många olika medicinska sammanhang. I Europa har hästkastanjen en lång historia som medicinalväxt och allt från bark och blommor till själva fröet har använts.

Bladen och frukterna har länge antagits ha en välgörande effekt på blodcirkulationen, vilket gjort att hästkastanj ofta rekommenderats vid venös insufficiens (åderbråck) och cirkulationsbesvär, men används traditionellt även för behandling av exempelvis hemorrojder och bensår. Hästkastanj finns i beredningar såväl för invärtes som för utvärtes bruk. Vid invärtes bruk kan i sällsynta fall förekomma biverkningar i form av irriterade slemhinnor i mag-tarmkanalen

Kraftiga bitterämnen

Hästkastanjen kom till norra Europa från Balkan på 1500-talet och namnet fick den av att turkarna gav fröna från trädet till hästar som drabbats av hosta. För människor är fröna oätliga med kraftiga bitterämnen. Grisar och getter kan dock äta hästkastanj till synes obehindrat.

Extrakt från hästkastanjfröet har använts som medel mot hemorrojder men malda hästkastanjer har också nyttjats som hudvårdsmedel och som råvara vid tillverkning av tvål. Barken ger ett rött färgämne.

Hästkastanj - hjälp vid åderbråck.

Hästkastanj i knoppning – fullt uppvuxen kan trädet bli 30 meter högt.

Fakta om hästkastanj

Namn: Hästkastanj (Aesculus hippocastanum L.)

Förekomst: Odlad som prydnadsväxt upp till Mellansverige. Är en uppskattad parkväxt och förekommer i stora delar av Europa, från Balkan och uppåt.

Växtbeskrivning: Upp till 30 meter högt träd med tät krona. Blad motsatta på skaft, fingrade med 5–7 småblad som är bredast i yttre tredjedelen, kilformigt avsmalnande mot basen. Blommor vita med gula eller röda fläckar i upprätta klasar. Frukt klotrund, upp till 6 cm stor, gulgrön med mjuka taggar, innehållande två till tre stora, glänsande frön (kastanjer) med bitter smak.

Medicinsk effekt: Har visat sig kunna höja genomsläppligheten i blodkärlen och därmed som ett dämpande medel vid exempelvis venös insufficiens (åderbråck) och ödem. Hästkastanj har också använts som kräkmedel, för omslag vid svullnader/ödem, för att lindra besvär med venösa åderbråck samt för att motverka hemorrojder.

Traditionell användning: Hästkastanj används traditionellt mot kraftiga menstruella blödningar, underlivsbesvär, kronisk bronkit, nästäppa, epilepsi, migrän, och yrsel. På svenska apotek kunde man ända in på 1900-talet få en tinktur gjord av hästkastanjeblommor mot gikt och reumatiska besvär.

​Använda växtdelar: Skalade färska frön (kastanjer). Grenbark, insamlad på våren. Traditionellt även blomextrakt.

Kännetecken/innehåll: Adatodablad innehåller alkaloider: vasicin (peganin) och dess oxidationsprodukt: vasicinon, adthtodsyra samt eterolja. Hästkastanjfrön innehåller saponinet aescin (upp till 13 %) och flavonoider. Barken innehåller garvämnen samt kumaringlykosiderna aesculin, frangulin, scopolin och dess aglukoner.

Verkningsmekanism: Är i stora drag okänd, men extrakt av hästkastanj har vid studier visat sig ha en hämmande effekt vid biosyntesen av prostaglandiner och bidrar därmed till att minska läckage från blodkärlen. Vid försök har man kunnat se en minskad kapillärfiltration med dämpad ödembildning som följd. Användningen vid venösa åderbråck stöds av studier som visar att tillskott av hästkastanjextrakt ökar trycket i venerna med bättre venös klaffunktion. Hästkastanj antas också ha en stimulerande effekt på blodcirkulationen.

Studerade effekter: I flera studier har personer med venös insufficiens, åderbråck i benens vener, fått klart minskade symtom efter tillskott av hästkastanjextrakt. Minskade smärtor i benen, dämpad tyngdkänsla i benen och mindre smärta har noterats.

Viktigt att veta: Hästkastanjen innehåller ämnen som kan vara irriterande. Allvarliga förgiftningar är dock ovanliga. Symtom som kräkningar, magsmärtor och diarré kan komma efter flera timmar.

Biverkningar: Är sällsynta, men hästkastanj kan i högre doser framkalla kräkningar. Inga toxiska effekter har noterats. Effekten av hästkastanjextrakt är gradvis insättande och minst fyra veckors behandling kan behövas innan lindring av besvären uppnås. Något annat medel för peroralt bruk vid kronisk venös insufficiens finns inte godkänt i Sverige.

Kontraindikationer: Extrakt av hästkastanj ska inte användas i samband med andra sjukdomar som påverkar funktionen i levern och i njurarna. Det finns inga kända kontraindikationer med andra läkemedel.

Graviditet och amning: Flera studier har gjorts på gravida kvinnor, men inga biverkningar har konstaterats. Däremot avrådes från användning av hästkastanj i samband med amning.

Godkänd indikation: Växtbaserat läkemedel för lindring av symtom orsakade av störningar i det venösa blodflödet i benen, så kallad kronisk venös insufficiens, som ofta åtföljs av åderbråck och som kännetecknas av t ex svullnad, tyngdkänsla, smärta, trötthet, klåda, spänningskänsla och vadkramper. Används sedan kronisk venös insufficiens konstaterats av läkare.

Monografi: EU-gemensam monografi för Aesculus hippocastum L., semen (hästkastanjfrö)

Hästkastanj - oätlig men välgörande.

Hästkastanjen har visat sig kunna lindra besvär i samband med venös insufficiens i benen, alltså åderbråck i venerna.

Studier i urval:

  1. Pittler MH, Ernst E. Horse chestnut seed extract for chronic venous insufficiency. (Cohrane Database of Systematic Reviews). In: The Cochrane Library, issue 12, 2012. (Update of a Cochrane review first published 2002 and updated 2004, 2006, 2008 and 2010)

2. Diehm et al. Comparison of leg compression stocking and oral horse-chest-nut seed extract therapy in patients with chronic venous insufficiency. Lancet 1996;347:292–4.

3. Final Community Herbal Monograph on Aesculus hippocastanum L., semen (well-established use). Se även den bakomliggande “Assessment report on Aesculus hippocastanum L., semen” (www.ema.europa.eu).

 4. Diehm C, Trampisch HJ, Lange S, Schmidt C. Comparison of leg compression stocking and oral horse chestnut seed extract therapy in patients with
chronic venous insufficiency. The Lancet  347:292-4; 1996

5. Coleridge Smith PD. Venous ulcer. Br J Surg 81:1401-5; 1994

6. Partsch H. Compression therapy of the legs. J Dermatol Surg Oncol 17:799-805; 1991

7. Bisler H, Pfeifer R, Klüken N, Pauschinger P. Effects of horse-chestnut seed extract on transcapillary filtration in chronic venous insufficiency.
Dtsch Med Wochenschr 111:1321-9; 1986

8. Longiave D, Omini C, Nicosia S, Berti F. The mode of action of aescin on isolated veins. Pharmacol Res 10:145-52; 1978

9. Kreysel HW, Nissen HP, Enghofer E. A possible role of lysosomal enzymes in the payhogenesis of varicosis and the reduction in their serum activity by Venostasin.
Vasa 12:377-82; 1983

10. Diehm C, Vollbrecht D, Amendt K, Comberg HU. Medical oedema protection – clinical benefit with chronic deep vein incopentebce. A placebo controlled double blind study.
Vasa 21:188-92; 1992

Blommande hästkastanj.

Blomma av hästkastanj – kunde ända in på 1900-talet användas på svenska apotek för att göra tinktur mot reumatiska besvär.

11. Rudofsky G, Neiss A, Otto K, Seibel K. Ödemprotektive Wirkung und klinische Wirksamkeit von Venostasin retard im Doppelblindversuch.
Phlebol Proktol 15:47-54; 1986

12. Steiner M, Hillemanns HG. Untersuchungen zur ödemprotektiven Wirkung eines Venetherapeutikums.
Münch Med Wochenschr 31:551-2; 1986

13. Senn S. Inherent difficulties with active control equvivalence studies.
Stat Med 12:2367-75; 1993

14. Thulesius O, Norgren L, Gjöres J. Foot volumetry, a new method for objective assessment of edema and venous function.
Vasa 2:325-29; 1989 >