Kamomill brukar räknas till våra äldsta – och mest älskade – medicinalväxter. I växtmedicinen används kamomill framför allt som kramplösande och lugnande medel.

Kamomill (Matricaria recutita) växer vilt i så gott som hela Sverige utom längst upp i norr. Kamomillblomman, som är den växtdel som används i medicinska sammanhang, har en stark, karaktäristisk doft.

Blombottnens form har givit örten dess vetenskapliga namn, Matricaria, som är en avledning av latinets matrix, livmoder. Växten har i enlighet med signaturläran ansetts bota kvinnosjukdomar och verka menstruationsdrivande. 

Antiinflammatorisk effekt

Kamomill har också använts under lång tid som kramplösande medel, en egenskap som sannolikt härrör från förekomsten av flavonoiden apigenin. Det finns också beskrivet att kamomill har en antiinflammatorisk och antibakteriell/antiviral effekt, sannolikt beroende på kamomillextraktets rika innehåll av flavonoider och bisabololer.

Kamomill har också en desinficerande och svettdrivande effekt och har därför även använts för sårbehandling och till sittbad vid hemorrojder. Invärtes har kamomill bland annat använts mot irritationer i mage och tarm samt för inhalation vid besvär i luftrör och snuva.

Rogivande kvällste

Traditionellt används torkade blomkorgar från kamomill för att koka te, speciellt lämpligt för kvällsbruk med sin lugnande och rogivande effekt. Avkok på kamomill kan också användas som hårsköljningsmedel och är speciellt lämpligt för ljust hår som då får en ljusare lyster, samt till väldoftande, rogivande bad.

Extrakt från kamomillblomman är rikt på flavonoider som rutin, lutolin och apigenin och innehåller även bisabololer.

Den traditionella användningen har i allt väsentligt kunnat bekräftas via studier och klinisk erfarenhet i modern tid.  Kamomill har påtagliga antiinflammatoriska egenskaper, är antiseptisk och har därtill en kramplösande effekt, välgörande f framförallt vid mag- och tarmbesvär. Det finns studier som pekar på att tillskott av kamomill kan ge en fördjupad sömn med bättre sömnkvalitet.

Fakta om kamomill

Växtnamn: Kamomill (Matricaria recutita)

Kallas även: Sötblomster

Kännetecken: En 20–50 cm hög ettårig ört med starkt förgrenad, kal stjälk. Blad dubbelt–tredubbelt smalt uppflikade. Blomkorgar i mitten, talrika rörlika femflikiga diskblommor och i kanten vita strålblommor (juni – oktober). Blombottnen till en början platt, senare konisk-kägelformad, ihålig. Frukter små, femnerviga. Doft genomträngande aromatisk.

​Använda växtdelar: Blomkorgar

​Innehållsämnen: Eterisk olja (upp till 3 %) med (-) alfa-bisabolol (10–25 %) och alfa-bisabololoxid A och B (10–25 %) och farnesen samt matricin, som omvandlas till det blåfärgade chamazulen. Av flavonoiderna ingår glykosider av quercetin och apigenin samt patulitrin och närstående substanser. Kumarinerna umbelliferon och herniarin.

​Biverkningar: Bör inte användas vid allergi för olika korgblommiga växter. Anafylaktiska reaktioner kan förekomma vid sådan allergi. Hudirritationer kan uppstå i sällsynta fall vid applikation på huden.

Viktigt att veta: medel med kamomill bör inte användas om du är allergisk mot korgblommiga växter och viss försiktighet bör iakttas även av astmatiker. Det finns inga kända interaktioner med läkemedel.

Graviditet och amning: Extrakt av kamomill har visat sig kunna påverka menstruationscykeln och livmodersmuskulaturen. Överdriven användning av kamomill bör därför undvikas hos kvinnor.